Den här veckan har jag vikt till att försöka sätta mig in i nudging och skillnaden mellan när folk arbetar med nudging och när man pratar om gamification. En föreläsare gav en tydlig bild av att nudging är utan belöningar, mål, bestraffning, en bunt saker som jag säger att man kan ha i game, men inte är ett måste. Nudge verkar vara ett smalare format i samma perspektiv. Klassiska exemplet är flugan i pissoaren. Tror de flesta har sett eller hört om den eller en variant på den. En fejkfluga som klistrats där man vill att folk ska träffa i pissoaren eller toaletten för att färre ska missa hela skålen. I grunden för att minska städkostnader och effekten är plötsligt träffar män mycket enklare där de ska, vilket inte är logiskt egentligen, skålen är lika stor eller liten fortfarande och det var inte som att vi inte visste var vi skulle hamna innan. Kanske är vidareutvecklingen där man bytt flugan till en måltavla närmare en gamifiering. Eller så är det redan en gamifiering. Ordet game betyder också lek och det är definitivt ett lekmoment. Men jag grunnar på hur ofta man vill stanna vid bara en nudge? Flugan löste ett problem, men tänk vad mer man kan göra om man tittar på en helhet och gör allt till ett spel eller en lek. Inte bara löser det, utan även får folk att tvätta händerna, fälla ned locket och alla andra saker som vi kanske önskar att alla gjorde på toaletten. Samtidigt kan en nudge vara lagom, det kan vara en priofråga, eller bara att man har en idé för en nudge, men inte tiden att planera för en hel process. För jag tror man ska komma ihåg att planera, även bara en liten nudge. Det som ska bli rätt kan annars bli så fel. Ett exempel jag fick höra var en nudge för att få folk att minska att slänga fimpar på marken. En del av första testet var att helt enkelt placera ut fler askkoppar, något som hade den kanske oväntade effekten fler fimpar på marken. Oväntad framförallt för rökare hade sagt att de fimpande på marken för att de inte hittade en askkopp. Inte oväntad för mig som speldesigner som tänker att om man placerar ut en askkopp, påminner man rökare om att de kan röka här och att den tanken är mycket starkare än tanke på att fimpa på rätt ställe. Klart att risken finns att du påmint dem om att röka, men inte att de kanske ska ändra sin vana om var de fimpar. Du nudgar av misstag fel beteende. Nu ska jag inte påstå att man inte skulle kunna gjort samma miss om man hade ett bredare gamificationsperspektiv, men kanske. Gamification handlar för mig mycket om att titta på helheten i systemet och inte bara enstaka spelmoment, även om det kanske är en vanlig variant att man bara slänger in ett belöningssystem och tänker att man har spelifierat något och förväntar sig resultat av det. Jag gillar tanken på nudge, men som ett verktyg av många för den som vill hitta nya sätt att förbättra saker, oavsett om det är världen, arbetsplatsen eller livet. Jag har mina vardagsnudgar, som att jag i många år satte väckarklockan långt bort från sängen, eller att vitaminerna finns vid frukostplatsen och inte gömda i ett skåp och om jag ska ut. Ibland är en nudge lagom och när man pratar om hur samhället kan hjälpa folk att förbättras tror jag nudgar kan vara kanon. Som att göra trappan roligare att gå i än rulltrappan. Om ni inte har sett det exemplet så har ni det här: https://www.youtube.com/watch?v=2lXh2n0aPyw

Dela artikeln

Share on facebook
Share on linkedin
Share on twitter
Share on google