Äldre människor har jag hört beskriva andra människor som ”trevligt klädda”, som om det är något viktigt kriterium som säger mycket om hur just den personen är. Det yttre påverkar självklart vad vi känner för andra människor, speciellt när det gäller de första intrycken. Men det är inte allt.

Sokrates berättade för Platon att han sett en kvinna han inte kände. Platon frågade om hon var vacker och Sokrates svarade ”Jag vet inte, jag pratade inte med henne”

Jag tror att vi spontant är trevliga om vi tycker den andra är tilltalande Den känslan kan även vara smittsam. Och trevligare människor är snyggare. Man kan säkert vara attraherat av bad boys och femme fatales. Men är det dem man vill vara ihop med, eller är det just bara en attraktion?

En kollega som jag tyckte var väldigt smart, hon piffade sig alltid lite extra när hon skulle gå hem för dagen. Hon gjorde det med flera motiveringar, en var att det var så hon sett ut när hon och hennes man möttes och det var den kvinnan han fallit för. En annan motivation var att de viktigaste i hennes liv fanns hemma, inte på jobbet, det hade varit bakvänt om hon klädde upp sig mer för personer som inte betydde lika mycket för henne som hennes familj.

Det positiva du får av din omvärld när de säger att du är snygg eller trevlig ger energi till de flesta. Folk tycker om komplimanger för nya kläder, ny frisyr, lika mycket som för personligheten. Vi vill gärna att personligheten ska vara viktigare, men det är samma belöningscenter i hjärnan som ger oss vårt dopamin oavsett vad vi fått komplimanger för.

Men vårt undermedvetna lurar oss lätt. Vi tycker med tiden att folk vi tycker är trevliga också är snyggare. Kan det gå åt båda hållen? Att snyggare människor först upplevs som trevligare, men de kan tappa upplevd skönhet om de inte också är trevliga.

Och innebär det att jag när jag är trevligare, gör jag mig också attraktivare än jag annars skulle vara?

Mina kollegor tipsade mig om att sluta vara så trevlig mot servitören, jag undrade varför, han var ju väldigt trevlig mot mig. De svarade att de trodde jag var straight, men han nog trodde att jag flörtade med honom och stället hade en stor regnbågsflagga. För mig kan det vara okej med flört så länge man kan hålla det just där, vilket gör att jag kanske har lite för lite hämningar när det gäller vara trevlig mot andra män. Jag vet att för mig skulle det aldrig bli något annat än just en flört. Men verkar jag flörtig med kvinnor kan det bli mer komplicerat. Det är en fin balans. Att vara trevlig och snygg, men inte söka något mer. Jag kan inte lösa det, mer än att det egentligen borde vara mer okej att prata om. Just nu är det bästa jag kan göra att signalera att jag är upptagen med vigselringen på mitt finger och sedan vara trevlig och försöka vara snygg för alla, men lite extra för min fru.

Hur blir man snygg då? En del ligger så klart hos betraktaren, det kan du inte ändra på. Men den viktigaste personen som bör tycka att du är snygg är du själv. Det är svårt att se bra ut om man inte själv tror att man är det. Acceptera att du inte har annat än dig själv att utgå ifrån. Du kanske inte ser ut som den du egentligen tycker är snyggast, men du kan göra det bästa av det du har. Om det är något du vill förändra, fundera på hur du kan göra det. För mig kan det vara håret, ibland drömmer jag om att kunna ha hår på huvudet igen. Och det finns lösningar, men när jag ser objektivt på alternativen tror jag inte att de verkligen skulle kunna göra mig mycket snyggare och jag kan då enklare lyckas acceptera min bara skalle och hur snygg den kan vara.

Ge komplimanger och du kommer få komplimanger. Det sker naturligt om någon ger mycket beröm att den får det tillbaka, medan den som aldrig säger något uppmuntrande sällan får höra det själv. När du får komplimanger ta till dig dem och låt dem få dig att växa, du kommer känna dig tryggare i att du är snygg.