Att vara för unik som jag var i min ungdom har sina fördelar, men också sina nackdelar. Var gärna dig själv, men utan att få andra att känna sig utdömda. När man väljer att vara annorlunda, kan någon annan uppfatta det som man inte tycker att deras sätt att vara skulle vara okej.

När jag uppmuntrar folk att vara som alla andra, menar jag inte att man ska vara som en armé av robotar. Men man behöver inte sticka ut i onödan. Eller om man ska göra det, vara medveten om att man gör det och veta varför man gör det.

Det finns många naturliga sätt som man vill vara annorlunda på och jag tror inte något av dem är fel.

Som exempel brukar jag ta könsneutrala kläder på barn. När vi fick vår son hade vi lite tankar på att han gärna fick ha det. Men vi upptäckte att könsneutralt var killkläder och ville man ha verkligen killiga kläder fick man lägga till kamouflagemönster eller något åt det hållet. Vi ville inte att vår son skulle vara så annorlunda att han stack ut på något sätt som kunde vara jobbigt för honom och på en kille så var könsneutralt naturligt. Att hålla det konsekvent kanske var lite annorlunda, men inte onaturligt. Det fungerade också bara tills han var stor nog att ha en egen åsikt om vad han skulle ha på sig.

När vi sedan fick vår dotter var jag inte lika lockad att ge henne massa pojkkläder av princip. Hon fick ärva en del av sin bror, som å andra sidan hade fått en del rosa. Jag och min son har haft dialogen:

– Rosa är en tjejfärg

– Vad spännande, jag visste inte att färger var tjejer och pojkar, hur ser du att det är en tjejfärg?

Sedan har jag insett att barn tyvärr inte förstår ironi eller sarkasm.

De förstår inte heller varför de inte skulle kunna få ha prinsessiga saker förrän vi säger något åt dem om det. Jag insåg att jag ville att min tjej skulle få ha det hon ville. Varför skulle jag gömma henne i något könsneutralt? För mig skulle det kunna ge budskapet att det inte var okej för henne att vara tjej.

Rosa har varit en manlig färg och kommer säkert kunna bli det igen. Men den stora massan brukar inte haka på enstaka okända personer som bryter starkt mot normen. Är du inte megakänd kan du bara göra små skillnader, men om många gör det så kommer saker början ändras (sitter jag och skriver i stretchjeans för män och en rosa piké).

Bäst effekt är så klart när några stora stjärnor tar på sig märkesvarianter av kläder som har varit förbehållna någon annan grupp. Men så länge du inte är ett av de största namnen gör du mer med små skillnader nära normen.

Det jag med en fin balansgång försöker få fram är att du kan med små medel välja hur du vill uttrycka dig. Men du kommer kanske hamna fel om du försöker förändra världen med det. Det du kan vinna är att få flera grupper att lyssna på dig, hänga med i flera språk. Du kommer att signalera lika mycket med kläder som med till exempel ditt val av bilmärke, eller ditt val av att inte ens skaffa körkort. I olika grupper kommer det ge olika budskap. Jag hörde en man säga att en Porsche var en billig variant av femtioårskris, i hans värld var det märket inte en lyxbil, utan en bil för de som inte hade råd med en riktig lyxbil.

Det trevliga kommer fram när du lyckas vara med i en grupp, men vara dig själv i den. Att medvetet eller omedvetet ställa sig helt utanför är rätt otrevligt. Att vara med, men ta sina egna personliga val kan uppfattas som väldigt trevligt.