Jag heter Gunnar Söderberg, jag skriver nu mail om trevlighet, jag har alltid varit lite trevlig, även om det inte alltid varit lätt. I mitt liv har jag behövt fundera på om det verkligen lönar sig att vara trevlig. Det har inte alltid varit självklart, men jag har valt att behålla min trevlighet. Det är inte alltid man själv ser att en glad och positiv inställning hjälper en, ibland är det jobbigt, men andra dagar är det lätt. I det långa loppet har fördelarna markant övervägt nackdelarna.
När jag växte upp var jag mobbad och det gick så långt att jag blev sänd till psykologen. På den tiden var det den som var mobbads fel att man blev det. Ibland kändes det som att de som mobbades inte behövde göra något åt hur de var. Det fick de säkert, men jag såg bara min sida. Jag fick sitta hos en psykolog och få höra att jag visade för mycket känslor. Om jag lärde mig att kontrollera dem skulle jag sluta bli mobbad, sa de. Nu kanske du tänker att det låter rätt schysst att som trettonåring slippa mattelektionen? Inte för mig, jag var nördig nog att jag älskade matematik. Ironiskt nog var det känslan av ett straff, medan de som mobbade mig var de som var avundsjuka och skolkade från matten. Trots att de nog än mer behövde den. Allt i någon föreställning av att det skulle vara mer rättvist om de fick vara de som slapp lektionerna som jag älskade.
Inte lätt som en trettonåring att lära sig att aldrig gråta. Men de sa att jag blev mobbad för att jag gav reaktioner tillbaka. Ett par år försökte jag att lägga band på mina känslor. Men inte hjälpte det. I efterhand kan jag inse att lägga band på känslor blir en instruktion som motvilligt även skär ned på min glädje. Det som till sist hjälpte var när jag kapitulerade för allt. Jag valde att gå min egen väg. Visa känslor och våga vara udda. Inte försökte vinna över de som mobbade mig, utan var snäll mot dem. Något som satte griller i huvudet på dem och gav mig sympatier. Killen utan känslor får inte någon stor empati, men när någon som är trevlig mot alla blir påhoppad ställer andra gärna upp. Samtidigt upptäckte jag att jag kunde söka trygghet i andra vänner än mina klasskamrater.
Under resan hade jag även ett starkt stöd i flera av mina klasskamrater, i det läget var vi flera som gick vår egen väg, mer eller mindre tillsammans. Vi knöt starka band som vi har än idag, trots att vi är utspridda över Sverige och har dryga 100 mil mellan oss ses vi regelbundet och jag kan alltid lita på att mina vänner från då och senare finns för mig om jag verkligen behöver dem.
Här skulle det kunna ha stannat, med att jag hade ett bra liv. För hittills har jag haft ett väldigt bra, lyckligt och framgångsrikt liv. Det kunde blivit så att jag aldrig känt behovet av att hjälpa andra att bli lyckliga. Flera saker har fått mig att med tiden reflektera. En är att min första nemesis, killen som nog var den första att slå mig och jag var hans första offer. En sån som alla berättelser har som skurk. Han är lika mänsklig som jag. Hans karriär gick motsatt till min, jag kom ut ur mobbingen, han var kvar mycket längre på andra sidan av det. Han fastnade i alkohol, droger, slagsmål och kriminalitet. Men när han kom ut ur sin onda cirkel, blev det han som föreläste om det. Här är det dags för mig att fundera på orättvisa, han fick göra det jag älskar och prata för folk medan min historia höll på att glömmas bort. Snäll som jag vill vara kan jag unna honom att berätta sin resa ut ur otrevlighet, men jag känner att min sida av historien är lika viktig att höra och att båda perspektiven behövs.
Jag hade inte någon tanke på att föreläsa om hur illa jag haft det. Tvärt om hade mina vänner gett mig självförtroende och jag vågade göra massa saker med mitt liv. Jag fick fullt upp med studentliv, spex, radio, karriär och livet i stort. När jag vågade vara mer mig själv ändrades mitt liv. Jag fick vänner, många av dessa hade varit i samma situation som jag tidigare. Men med tiden breddades kontakterna. Jag träffade på folk som hade varit i alla olika statuslägen under skoltiden. De som mobbats och de som mobbat. Jag märkte hur många tog med sig tekniker, men det var som om spelreglerna inte alltid var desamma. Översittarmetoder som kanske fungerat i skolan var inte okej i arbetslivet. Jag träffade på folk som förlorade sina jobb på grund av härskartekniker som hade hjälp dem i det sociala spelet i vilken grundskola som helst.
Visst har jag träffat på arbetsplatser där folk kommit långt på grund av att de uppträtt som mobbare, men de företagen har jag vanligtvis träffat på för att de har haft problem. En gång träffade jag en säljare som ansågs vara den bästa på sin arbetsplats och hon skröt till och med om hur många som hon sett till att få avskedade. Men en dag kom företagets svikande siffror även ikapp henne och innan konkursen prövade de i desperation att avskeda henne också i hopp om att det skulle vända siffrorna. Då uppdagades det att hon var hatad av många kunder och att mycket av hennes till synes bra resultat var order som ingen kund hade gjort, allt var bluff och spel för gallerierna, men det hade upptäckts för sent och företaget gick omkull.
Med lite självförtroende kom jag att göra saker som jag inte trott jag skulle kunna ha gjort när jag var mitt i mobbingen. Jag läste teater, jag flyttade till en annan stad, jag tog med lite kaxighet ett jobb som säljare. Och jag vågade ge mig helhjärtat in det. Just försäljning kom att göra en stor bit av det som gör att jag pratar om trevlighet idag är att jag började jobba med att sälja saker och visade mig vara bra på det. Det behövs i alla branscher, men är oftast ett väldigt negativt ord. Säljare är ibland ett skällsord, men alla affärsidéer behöver få någon som ser till att man kan ta betalt för dem. Alla behöver någon form av säljare.
Själv kom jag att älska att göra det. Och att göra det på det sätt som nästan aldrig ses som försäljning. Det är det som har gjort mig lyckad som säljare. De mailen är på sitt sätt också nyhetsbrev i att lyckas som säljare också, lika mycket som en nyhetsbrev om trevlighet, för är du trevlig kommer du kunna vara en lyckad säljare, även om man inte alltid brukar tänka på säljaren som den trevliga typen.
När småbarnsåren fyllde min fritid och jobbet ibland tog mer tid och kraft än jag hade, behövde jag en strategi. Jag har inte gått in i väggen, men jag har omsorgsfullt varit fram och klappat på den ett par gånger. Att jag älskat det jag gjort har inte gjort det enklare. Och i ett skede kom jag på det som jag verkligen behövde. Jag löste ut mig ur alla sammanhang jag kunde där folk tog min energi och medvetet valde jag att hitta och ägna mig åt det som gav mig energi. Även om det ibland innebar att jag behövde göra fler saker, mådde jag bättre. Och när jag hade gott om energi kom tanken, skulle det inte vara ännu bättre om jag lärde de som tog energi att ge energi istället? Det ledde till workshops och föreläsningar. Jag märkte med tiden att trevlighet var den röda tråden. Att det fokuset har hjälpt mig motverka stress, gett mig mina framgångar och gör mig lycklig.
Föreläsningar och workshops är i all sin ära trevliga, men ska man förändra ett mönster och utveckla sig själv är det svårt att garantera det på en timmes föreläsning, eller ens några dagars workshop. Mycket handlar om att sätta vanor och förändra ens mönster. De här mailen kan vara en rätt rask sträckläsning, men min rekommendation är att den får vara ditt sällskap över en längre tid. Sätt en stund varje dag när de kommer och det passar dig som du läser mailet och reflekterar över det, ibland gör någon övning och efter tid kommer du, förhoppningsvis, ha börjat bli en trevligare människa. Du kommer kanske även ha sänkt din stressnivå, må bättre, ha stärkt viktiga relationer.
