Vi lever i ett allt högre tempo, årsrapporter har blivit tertial och kvartalsrapporter, media rapporterar jämt och extremt snabbt och nyttan av att ta pauser blir större och större. Vår hjärna är inte designad varken till att ta emot så mycket nya intryck som vi gör eller arbeta koncentrerat i den längd vi ofta gör. Pausbehovet ökar och den mest klassiska pausen vi har i Sverige, som vi skulle behöva lära resten av världen, är fikat.

När vi fikar är också den stund på dagen som många visar just sin otrevlighet eller sin trevlighet. Det kan vara då vi vräker ur oss allt vi går runt och bär på, eller den stund som vi tar till att förgylla vår dag och dagen för dem runt omkring oss. Vi interagerar med andra i många andra lägen, men centralt i vår kultur är måltiderna och kanske än mer fikat. Det här är när du visar upp mest av ditt vanliga jag.

Att måltider blir så centrala i vad vi ger andra för bild av oss hänger mycket ihop med att det är då som vi har något garanterat säkert och gemensamt att prata om. Träffar man på folk när man reser är situationen rätt lik. Svenskar kan umgås med andra svenskar väldigt avslappnat och naturligt om det är på resa, även om de i andra situationer inte skulle ha pratat med varandra. Man kan alltid prata om resan, på samma sätta som man kan prata ihop sig över en bit mat, mycket mer naturligt än utan. Om vi skulle ha ett sammanhang där vi träffade andra för att gå en promenad en kvart per dag skulle det nog också vara samma sak. Men annars är det en av då få tillfällen som vi träffas och pratar utan att ha ämnena givna.

Fikan har flera funktioner, det är en mikropaus. Vi vet att hjärnan inte kan hålla sig koncentrerad hur länge som helst. En 40-45 minuter är rätt lagom. Utifrån det är det märkligt att vi ofta har arbetspass som är mycket längre än så. Fikaraster är en metod att få arbetet mer effektivt. När jag får styra mina tider har jag fler och kortare raster än jag vanligen har när andra lagt upp schemat.

För att vi ska kunna få bäst effekt när vi tar rast ska vi helst göra något annat. En hel del av oss är mer eller mindre extroverta i sin natur och hämtar bäst energi genom andra människor. Andra är introverta och behöver egentligen en stund för sig själva.

Fikarasten är bäst anpassad för de extroverta. Fördelen med en traditionell fikarast är att man får ett utrymme att prata om annat, men det också blir ett möte för alla. De informella idéernas utbyte. På många platser är fikat där du får prata med de som du annars inte pratar med. Ändå är det många som alltid bara pratar med samma personer på fikat, ofta de som de är med hela tiden annars också. Visst behöver man prata av sig om annat med dessa också, men försök göra ditt liv lite mer spännande genom att variera vilka du fikar med.

Jag roade mig en gång med att göra en enklare personlighetsanalys av folk som var otrevliga i fikastunder. Väldigt många av dem var introverta. Det i sig är absolut inget fel, men det innebär att de när de hade slut på energi gick för att samla den i ett läge som inte gav dem något. De tappade sin energi på fikat och jag förstår att de inte orkade med oss pratiga extroverta tokar. För att vara trevlig måste du själv jobba med vad som bäst ger dig energi.

Jag hittade även de som var extroverta, men hade introverta arbetsuppgifter, de var så frustrerade vid fikat att de blev otrevliga. Men oftast är fikat bara en stund att få prata om annat. Gå inte till ett fikabord om du inte känner att du kan bidra på ett trevligt sätt. Att du låter hjärnan ha paus är viktigare än vad du gör under pausen.

Fikamiljön är viktig. Man kan undra varför fikarum och caféer ser så annorlunda ut, när funktionen är rätt lika. Ett par arbetsplatser som jag har stött på har ett långbord och andra har massa små bord. Kollar man in hur samtal fungerar som bäst är det svårt om man är för många. En lagom grupp är mer troligare de som får plats kring ett litet bord än ett långbord. Ett fika med som du delar med fyra, fem eller sex kollegor hinner du prata och alla andra också får en chans att göra sig hörda.

Fika både på arbetsplatsen och i andra sammanhang är väldigt bra för produktiviteten. Man få ur sig allt annat man vill prata om under en tid som är till för det, så man kan vara mer effektiv när man arbetar. Man har också möjligheten att knyta kontakter. Det stärker gruppen.

Jag brukar säga att första frågan på en anställningsintervju ofta är:

”Vill du ha en kopp kaffe?”

Rätt svar är ”Ja tack” eller kanske ”Har ni te?” Det finns en återkommande undersökning som visat att man upplever andra människor som trevligare om man har en kopp varm dryck i handen när man talar med dem. Och tar du en kopp är det större chans att intervjuaren också gör det, om inte annat av artighet.

Underskatta inte vad fikat kan innebära för att folk ska tycka att du är trevlig. Men överskatta det inte heller. Du måste vara där även i tanken när du fikar, vara glad och positiv och göra det lagom länge. För att få en bra fikastund måste du därför se till att du mentalt har tiden och kraft för det.

Fundera på hur du kan lägga upp dina dagar för att få så bra fikastunder som möjligt. Gör en fikaplan.

Fundera också på om fikat är viktigt, kanske skulle man må bättre om man bytte ut fikarasten till en kvarts promenad tillsammans. Vill ni ha den varma drycken, ta med den i en termosmugg. Byta miljö gör mycket för att fikat ska ge stor effekt, frisk luft och att skaka liv i kroppen är också nyttigt. Jag hörde ett föredrag om ett upplägg för hemmakontor där ett inslag i rasterna var spontandans.

Alla har inte samma chanser till att fika, högsta chefen kanske inte kan komma ned på golvet naturligt, egenföretagare kan sakna fikasällskapet och i butik får man oftast smita ifrån en i taget på sin rast. Det sociala kan vara viktigt för vissa men inte alla. Du som inte har möjlighet till det får hitta andra lösningar. Det viktiga är att du låter din hjärna koppla av med annat för att den sedan kommer öka sin effektivitet.